Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af fridon famnats, likasom Lerberget
Af vandrarn lemnas, se’n en enda natt
& Han njutit flyktig ro invid dess hiird.
En fridlyst punkt fins dock äunu i lä
Om denna stora stormplats, vid som jorden,
Likt Delos holme, likt Olympias lund,
Ej hemsökt än af stundens bistra fejder.
Det är det land, k varpå vår vagga stod,
Der oss en hvilobädd vid fädrens väntar.
Och rätt det har till ro, då andra gripa
Till vapen, rusande från sömn i striden.
Hur ofta låg det finska folket ej
Förr vid en vakteld, som dess land förödde,
Då andra makligt valmodrycken tömde
Och sofvo re’n i lifvet dödsens sömn!
Men ro är icke dvala. Derför hvile
Du, finska folk — ej såsom björnen i
Sitt kulna ide. fast du icke rasar
Lik denne, drifven utaf harm och hunger.
Du hvile, såsom Kristus sof i skeppet,
Ännu i hvilan Starkare än stormen,
Som gnisslande på haf och himmel ryckte,
Och när för Honom syntes godt, beredd
Ej blott att näpsa stormen, men de klene
I tron, som glömde, att Han var dem nära.
Du hvile tryggt! men låt din ande vaka,
Arbetande, ej på de verk, dem drömmen
Fantastiskt alstrar utan form och mått;
Men klart, med öppna ögon, liksom konstnärn,
Då i hans själ sig gjuter den gestalt,
Som sedan öfversätts i evig marmor.
Ljus, ljus, så heter elementet, der
Allt, hvad som lefver, blott till fullo lefver
Ett lif, det ordet värdigt. Skymningen,
Förvirrande, tar sanning från gestalten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
