Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan spana ut bland framtidsnattens stjernor,
Det leker välbekant i minnets månsken
För dem, I lemnat qvar som edra ombud
Att taga mot den jubelkrans, som ämnas
Hvarenda bland Er, men nu hänger tjerran
På seklets väntande, fast gömda graf.
Hur armt skall ej vårt vetande dem synas,
Då de på nytt, på allas vägnar, stiga,
Fåtaliga, till samma plats, der nu
Er slutna skara tyckes trotsa tiden.
Hell Eder! om de icke visa sig
En skingrad eftertrupp af slagna härar,
Men såsom kämpar, livilka sist i striden
Dess hela tunga ännu bära upp.
Sträng blir den redovisning, engång kräfves
Af Eder, livilka det, som var och är,
I dag än dömen. Öfver andras grafvar
Bryts väl er väg en flyktig menskoålder.
Men äfven efter Eder sjelfva tränga
Nyfödda slägten fram: bisittare
Uti den rätt, som öfver Er skall döma.
En nämnd, som ej kan jäfvas, tager dä
I lugn besittning domarsäten, hvilka
Sig höja i allt mera vidgad rund,
När efterhand I hunnit träda af.
På edra grafvar är det domen fälles.
Ej endast skrifterna rausakas då,
Men djupet ock af bjertan och af njurar;
Ej endast byggnaden, men dennas grundval;
Ej handlingarnes skenbclysta krona,
Men den åt nattens djup förtrodda roten.
Ty efterverlden dömer såsom Gud:
Den ser till viljan, ej på verkens framgång.
Ej bättre skrift den rista kan på vården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
