Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den blickens glans ej mot ert anlet bryts,
Hnr ljuft det än må stråla uti fägring:
Dess källa spritter uti bjertats kamrar.
Den blicken hittar ensam väg till sorgen,
Han gömme sig lik eremitens koja
Bak dunkla skuggor, eller ilykte hän
Bortom en ljugen glädjes hemska vallgraf.
Hvad är mot denna blick, der oskuld sjunger
Sitt helga urspråk, konstens läkarkraft!
Hvad hjelp kan hon väl ge, som så hugsvalar,
Som konstlös ömhet, då den träder fram
Uti en moders suck, i brudens hviskning?
Mer stark än qvinnars rena kärlek rymmes
På jordens rund ej makt — förutom dödens:
Och hvem väl skulle rädas ens för den,
Sen han har skådat, hur I trotsen döden,
Då tröstens bud bör tränga till dess grannskap;
Då han ert hopp sett flyga himmelskt hän
Fram om den gräns, som spärrar dödens välde!
Till damerna vid en filcoofic magiöter-promotion.
Till Er vår hyllning tacksamt nu sig vände,
I ädla- blommor inom känslans verld!
Hvad bäst och ljufvast än vårt hjerta kände,
Det växt i skenet af ert hjertas härd.
Vid modersblickens hulda eld sig tände
Hvar låga, som blef sedan renast närd
Af ynglingens beslut och högsta syfte
Och ofvan skyarne hans sinne lyfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
