Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja! Du löstes plötsligt ur din dvala,
Deri vinterns trollmakt fängslat dig,
Lik prinsessan, kvarom sägner tala,
Som på engång känner väckt i sig
Lifvets glada lust med all den fägring,
Hvari bjertats ungdom spegeln fann;
Det är ny förtrollning, men dess hägring
Är en drömbild icke; den är sann.
Fågel, du, som om din kärlek qväder
Och i blommor gömt ditt varma bo,
När du ser, hur sig i grönska kläder
Lunden, der du föddes, kan du tro
Än ditt minne, som med bäfvan talar
Om en vinter, som till like haft
Endast grafvens. Hafva samma dalar
Rum för dödens frost och lifvets kraft?
O! Liksom i dina söners hjerta,
Suomi, ömsom flyter dristigt hopp,
Ömsom stelnar is af tröstlös smärta,
Så ock spricka ut än blommors knopp,
Än i sorgdrägt höljda iskoraller
Uti samma vågoinsköljda lund.
Lång, som natten inom fängslets galler,
Är din vinter dock, din vår en stund.
Men en vår, ej vansklig som naturens,
Men ett lif, mer nnderbart än dens,
Rödjat marken på de vilda djurens
Öde arfvejord. Som skogen bränns
För att ur den plats, der aska ströddes,
Låta glada skördar höja sig,
Så ur djupa hjertans eldar föddes,
Suomi, andens vår, som lifvar dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
