Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som gå förbi, liksom man går i drömmen,
Med blicken fäst vid intet föremål.
I tyst betraktelse står menskoströmmen,
Liksom den stannar vid en hufvudskål,
Som ur den svarta mullen tittat upp
Och tyckes vänta dit sin eftertrupp.
På samma grund, der nu ruinen står.
Stod nyss ännu en väldig tempelborg,
Som återspeglade i glans livar tår.
Nedfallande från meuskligbetens sorg:
Men åt hvart glädtigt leende, som far
En blixt bland molnen lik på sorgens panna,
Oaf ock en återspegling ljus och klar
Och tvang det i det skönas trollring stanna.
Och yra glädjen, som helst af minuten
Sin vinge lånade, log innesluten
I konstens band, liksom ej fri hon födts.
JS’u glädjen flytt; blott sorgen qvar bon lemnat;
Dock ej den sorgen, som, fast allt förödts,
Fast lyckans grund liksom vid jordskalf remnat,
Ser djerf, med trotsig panna på det fallna
Och känner blodet minskas, stelna, kallna,
Men modets hjerta oförsvagadt slå
Och såsom makt mot makt mot döden stå.
Här möts ej en af konsten omgjord bild
Utaf ett stort, som fallit i en vild,
Men väldig, värdig strid mot ödets krafter
Och slitna makter i ett bjeltebröst:
Det lilla smög på tå och utan röst
För att i mörkret suga bort de safter.
Hvaraf det stora hade närt sitt lif.
En gnista, liksom en, som under kif
Förslår att menskors barm obotligt kränka,
r>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
