Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sälla stunder dermed vänligt skapte,
Mer än af jordens starke städse skapats.
Men medan Ehrströms sång i glada samqväm
Vid blickens eld och festpokalens glöd
Smalt fram ur andras bröst, dem fröjden vidgat,
Satt sångarn sjelf uti sitt gömda tjäll
Och kände hjertat sammanpressas af
Det spöke, som så ofta redan bytte
I dunkel skymning konstuärus ljusa dag.
Det heter — näringssorg och stirrar iskallt
Och blodlöst uppå dig ännu i stunder,
Då allt ditt hjerteblod du känner sjuda,
Så att du tror dig kunna värma opp
Ett ishafs tusenårigt stela bölja.
Då du utur din själ vill kasta djerft
Biandpilen, hvässad i ditt snillets eld
Och mäktig till att bryta genom sekel,
Då ser du jättespöket hånfullt le;
Det pekar ned på stundens lumpna nöd
Och morgondans, som stundens skall föröka.
Men pilen släckes, faller ned tillbaka
På nerfverna uti din egen barm
Och rifver dem i stycken, tråd för tråd.
Men du har fattat mod på nytt och blickar
In i Guds rika, ljusa, sköna verld.
Dig vinkar lyckan, äfven dig; hon öppnar
Sin famn, till hälften jord, till hälften himmel,
Likt horisontens famntag, sträckt mot vandrarn.
Grip efter lyckan dristigt; slut den in
I dina armar; tryck den till ditt bröst.
Att allt dess qval på engång må förqväfvas!
Så ropa röster ur ditt inre, hvilket
Af sällhetshunger tärs. Du lyss till dessa
Och sträcker ut din hand, vill fatta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
