Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den frukt, livaraf lekamens lif sig närer:
Och konstens blomma ger ej sådan frukt.
Vänd bort från denna blomma tjusta blicken,
Förrän den, vissnande uti din barm.
Till ödemark ditt bjertas lustgård byter,
Förrän den qväfs af näringssorgers börda,
Som alpens rosor under alplavinen.
För kvardagsnyttan du blott får ha öga,
Men mot det sköna ej mer blicka opp.
För denna kryddgård, som din hydda omger,
Du får blott ega sinne, men ej spana
Bortöfver närmsta skjul, hvars trånga stängsel
En nejd af himmelsk skönhet undanskymmer.
Ack! Sådan lott blef ock det sångarhjertas,
Hvars minne vemodsfullt i dag vi fira.
Den högre sången tystnade förstämd
Oeh skrämd af hvavdagslifvets brutna sorl;
Och drömmen om de ljufva melodier,
Som kunna skänka blott ett himmelskt gagn,
Fick vika för den vakna verklighet,
Som kännes vid allenast jordens kraf
Och reser nyttans tunga träbeläte
Högt på ruinerna af konstens tempel.
Men längtan efter sångens svunna ljufhet
Blef qvar i sångarns barm, lik denna längtan,
Som sörjer en förlorad himmels sällket;
Lik eko af musik, som, en gång hörd,
Ej mer förgäts bland lifvets dissonanser.
Och invid denna längtan bodde ock,
Okufveligt i tidens livarje vexling,
En kärlek och en tro, som aldrig svek;
Ett allvar, hvilket aldrig tog som lek
De stora frågor, lifvet har att ställa,
Och denna godhet, som vill göra sälla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
