Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad om adet stora krigets’’ män vet tinnen?
Hvar deras bjeltenamn inskrifna stå?
Med dessa kämpar led och stred Du, Frese,
Fast platsen för din strid var blott ditt bröst;
För svag ju var din arm för krigets rese;
Din enda styrka låg i sångarns röst.
Men åt Dig, svage, denna sångens styrka
Ett evigt lif, hvar helst Du jordats, ger;
Så, oåtkomlig ensam, står en kyrka,
Fast alla grafvar kring den sjunka ner.
Och din är skulden ej, att Finland glömde
Den plats, som sist en hvilostad Dig gaf:
Ej är det källans skuld, som ut sig tömde
I öknen, om af sanden glöms dess graf.
Och knappt var skulden Finlands då. De döde
Så många grafvar nyss af landet fått,
Att ej de lefvande de fallnes öde
Mer mindes, än hvar de till hvila gått.
Men vår är skulden. Vi ju glömma hunno
Ej endast Freses graf, men ock hans sång,
Den fädren sjöngo, medan strider brunno,
Och slagtfält gjorde skördetegen trång.
Hans glömda sång är hans, men ej vår ära:
Anklagelse utnr dess toner går;
Och den, som sjunger här, kan sjelf sig lära,
Hvad honom i bans hemland förestår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
