Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när för skådarns fröjd den blifvit ställd,
Han dragen fann förunderligen — „lika“.
Hvad än i bilden brast, man såg ej då,
Men gladde sig, som man sig harmlöst glöder
Åt vårsolns första bragd, när blommor små
Utur sitt dunkel upp mot ljuset gå,
Och friskt med seglen leker vårens väder.
De skönsta ögon med en eldig glans
På mästarn sågo, när hans pensel brände
Dem in på duken. Mången herrlig krans,
Som dofter ifrån rika lockar sände,
Hans afundsvärda segertecken blef,
Då oförvissnelig den taflan prydde.
Så hvart han kom, hans pensels trollstaf skref
Odödlighetens dikt om gåfvobref
Åt det, som lefde blott en stund och — flydde.
Rika voro vårens löften,
Åt den tjuste målarn gifna.
Sommarn rikare bort blifva,
Om mot löftena den svarat.
Men när sommarn kom, som skulle
Bringa frukterna till mognad
Och på nnistarbrefvet trycka
Det inseglet, som är giltigt
Ej för stunden blott, men evigt:
Då allt mera knapp blef solen:
Kylig kändes luften liksom
Kulna qvällen, när den bådar
Oss en jernnatts frost och härjning.
Om en skuld till idealet,
Som ej gäldats, konsten talte;
Och ju mindre lifvet skänkte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
