Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gaf minnet af flydda fröjder Un tröst?
Bar genljudet än till hans själ en röst
Från ljufva läppar, som honom tackat?
Hvem säger oss det? Ej var ju hans art
Att klaga eller att skryta.
Ett veta vi dock: fast tidernas fart
Till fall sågs hans seger förbyta,
Som trognaste förpost Lindh likväl stred
För finska konstens seger och led
Som en man, hvad dess segrar här kosta!
Vid Magnuö von Wrightö minncöfeöt.
Den 15 December 1668.
Och Konstnärsgillet samlats till fest,
Men Magnus von Wright här dock felar!
Det Ur ju som kyrkan saknade prest,
När orgelverket re’n spelar.
Han måste väl hafva laga förfall:
Ty förr kan en moders kärlek bli kall
Än Wrights för den konsten, han älskat.
Ja väl, nog har han giltiga skäl
Att icke på kallelsen akta.
Han sjönk i sin graf. Hans hjerta och själ
Vår blick dock ännu får betrakta;
Men spöklikt gå de icke igen;
De lefva ju ljust i hans arbeten än
Och i landsmäns ärande hågkomst.
Han byggde på duken de vackraste hem,
Dem grönskande skogarne hägnat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
