Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För dem alla, som der skurit skördar,
Än det tycktes någonsin för fädren,
Då de boets första påle ditsänkt.
Men när skarans klagosuckar brista
Dr förhärdadt bröst, som klippans tårar
Ur dess remnor; när den sörjer öfver
Allt och alla, hvilka föllo otfer
Åt den bistra tiden, hörl då smyger,
Mild som susningen af vestans anda,
Till de qvaldas barm en fridens maning.
Och på nytt åt gamla som åt unga —
Men dock alla pröfvade af nöden —
Lär den det, som barnen ren sig lärde,
Fast af nöd ur minnet halft utplånadt:
aGud står qvar, när allt på jorden sjunker:
Gud står fast, när lifvets ankar brista;
Gud har tröst, när verlden blott har tårar;
Fly till Honom, när din koja härjats;
När du hungrar, vid hans bord dig mätta;
När du irrar uppå villostigar
Och ej eger ens ett hem att söka
Som din vandrings mål, sänd opp din känsla
I hans boning, till hans ljusa himmel;
Och du skall ej husvill mer dig känna,
Skall dig finna hemma, som du var det,
Då vid modersknä du efter bönen
Fordom somnade till sälla drömmar P
Djupt i hopens barm då lossas sorgens
Hårda klippa utaf denna maning;
Fast ej neder den ännu blir vältad.
Och de spridda, som af ödets nycker
Länge från hvarandra kastats, känna
Sig ånyo en gång som församling,
Sammanvigda af din anda, Herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
