Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyriska IhkUr.
133
Med dessa ord sig närmade en man,
En barsk kamrat ifrån Ivlas Flemings tider;
Att tala fritt ur skägget brukte han
Och älskade sin kung näst krig och strider.
Men kungen log och sade: Jag ju vill
Till sällskap helst blott idel lejon hafva.
Det slaget räcker dock ej alltid till;
Må derför nu blott björnar med mig trafva.
Välj ut så många, som dig synes bäst,
Bland dina skogars barn, den finska sorten!
När desse björnar sitta opp till häst,
Så rår hin onde sjelf ej med eskorten.’5
Och det blef fröjd bland rvttarenes skock,
Och alla ville vara med om farten.
Ett urval gör den gamle kämpen dock,
Som landtman skiljer frukterna från karten.
Ej mer än sjuttio få vara med;
Men desse ock de bäste vara skola
Bland dem, som hunnit glömma ordet: fred
I Flemings, Carls och Gustaf Adolfs skola.
Och hastigt ordnad, truppen rider af
Från Demmin till de klippuppfylda fälten.
Helt tyst skred tåget, blott i sakta traf;
Och tigande den konungslige hjelten,
Ifrån hvars anlet skämtets löje flytt,
Med blicken söker striders plats i nejden;
Ty hvarje ögonblick kan här på nytt
Uppflamma den för stunden släckta fejden.
Och upp den flammar plötsligare, än
En blixt från klara himlen kunnat bryta:
Bland bergets klyftor skymta granna män,
Och deras hviskningar till rop sig byta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
