Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart striden skördade hans ena arm:
Den föll lik furans gren, af stormen bruten bort.
För tidig var dock Austrias vilda fröjd:
Den andra svärdet höll ännu. Och till hans mod
Fann striden ingen väg att kufva det.
Han räddning sjelf ej sökt. Till andras räddning dock
Ett värn, mer stark än Neuburgs fallna mur.
Han stod, utkämpande sin Leonidas-kamp.
Dödsofferfestens stund var inne. Leipzigs fält
Det höga bålet bar, åt Gustafs skugga rest.
Nu föll den arm, som Leonidas’ svärd
Höll ensam än. och hjelten ägde blott
Sitt djerfva bjerta qvar. Hör! hundra tungor re’n
Ur sårens gap dess svan-sång sjunga högt.
Är det för hjelteandarne, som rusa ut
Ur dessa, fienderna stormlikt fly ?
O stannen! detta hjerta er ej hotar mer.
Det har förblödt: en trogen bild utaf
Det folk, som deri allt sitt mod, sin värma gjöt.
Att offra äfven lifvet städs beredt,
Se’n det på hjeltars vis allt annat djerft förslöst
För något, som det ansett kärlek värdt.
Familjefeöter för tvd århundraden tillbaka.
Ren nalkas årets mörkaste tid,
Och Sundets böljor somnat från strid,
Der isiga vinden dem kufvar.
I menskornas hjertan brann dock den glöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
