Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det till strid, som marschen bjöd?
Förkunnar elden kamp och död?
I spetsen ju för tåget är
En man, som förr, då faran
Sitt famntag slog kring Finlands här,
Bland björneborgska skaran
Gick i de tappres främsta led
Och deras sköna strider stred.
Men han stridt ut. Och detta tåg
Var rem hans allra sista.
Det öga, klart mot döden såg,
Kan mer ej flamma, — brista;
Och ej af marschen ens hans hand
Till striden lyfts för fädrens land.
Dock hvem väl eger gå till ro
Om icke den, som vakat
Likt honom för sin pligt, sin tro
Och kämpat och försakat,
Såsom blott den försaka kan,
Som dö och lefva vill en — man\
Frid kring din hvila lägre sig,
Du, som ditt blod lät rinna
Re’n i kung Gustafs djerfva krig*)
Och lät Dig trogen finna
Vid Finlands sargade banér,
Tills det af stormen rycktes ner!
*) Redan under 1788 års krig sårades dåvarande kornetten
Langenskjöld — såsom sjuttonårig yngling - så vådligt, att
läka-rene ansågo sig kunna frälsa hans unga lif endast genom
amputa-tion af ett utaf de ben, hvilka sedermera i närmare 65 års tid ännu
buro honom. Ynglingens bestämda förklaring, att han hellre ville dö
än på ett ben släpa sig tram genom lifvet, räddade den då hotade
ledamoten af hans varelse. (Förfis anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
