Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och som såg dem redan somna sött,
I din famn, sin lefnads bästa gäster.
Men när ned du sjönk en morgonväkt,
Icke skrämd af gryningen, som bräckt
Fram att båda dagens skönsta fröjder,
Då kvart kjerta spritter till förskräckt,
Som vid thordön ifrån klara höjder.
Väl min känsla nu vid grafvens rand
Ställt sig ofta, då jag dödens band
Drabba mången såg och bota andra
Mig så kära; — och till dödens land
Tanken vant sig som till hemmet vandra.
Dock när först i klockans klämtning ljöd
Oenom brutna toner om den död,
Som sin ishand på ditt bröst hann trycka
Viktor! då sig endast klädd som nöd
Döden tedde, men ej mer som lycka.
När, jag Dig för sista gången såg,
För ditt öga än din framtid låg
Som ett Indien, rikt på tusen under;
Hoppet gick på den till segertåg
Som en morgonvind i vårens lunder.
Och det sköna, Du i häfden fann,
Låg ej för Dig slocknadt der, men brann,
Väckt af kjertats slag, i ljusan låga.
Ynglings-sinnet smiddes så till man,
Färdigt att för äran allting våga.
Öfvermod Dig icke dref, men mod
Till den önskan att med allt ditt blod,
Gälda lyckan af att kerrligt handla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
