Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den blott, som miste hopp eller stöd,
Om livad han förlorade talar:
En annans bortgång förnimmer man kallt,
Som vårens snö, hvilken plötsligen smalt,
För våra blickar förrinner.
Men stundom kommer ett rykte likväl,
Som tränger djupt i vårt sinne:
Fastän ej berodde vårt ve eller väl
Af honom, som bortgått, vårt minne
Sig sällar ändock till det sorgetåg,
Som följer en död, den man aldrig såg,
Till grafvens långliga hvila,
Men Dig ej blott såg jag i barndomens dar,
Jag lärt att Dig älska då redan:
Du lofvade blifva en karlakarl,
Och löftet som man höll Du sedan.
Och fastän en hjelte till kropp och till själ,
Så godt som ett älskande barns jemväl
Ditt hjerta var och förblifvit.
Man säger kanske, att ditt mannamod
För Finlands folk gick förloradt;
Och frågar spotskt, om ditt gjutna blod
Yår åkers växtkraft förstorat?
Det låter så stolt, som det ju är lätt
Att slösa med patriotism på ett sätt,
Som kostar oss endast en — fråga.
Men Du, Du betalte icke din gäld
Till fädrens land på det viset:
Hvar helst af ditt öde Du blifvit ställd,
För hjeltemod vann Du priset;
Och vän och ovän sade: en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
