Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der andades en oskuld ntan Härd,
Så mild som fläkten från en bättre verld.
Och denna oskuld påtog sig gestalt
Uti ditt hela väsen, och i allt
Blef den sig trogen, lika ren som varm
Stod den på tiljan, i kasernens larm.
Med sådant lynne spränger man ej berg:
Men dikt som verklighet få mensklig färg:
Det lynnet pockar ej på ärestod
Men likväl rör sig deri handlingsmod.
Du trodde på en framtid fullt och fast,
Då mången högvis såg väl hvad som brast
Och likaväl begabbade med hån
Dem, som ej ville lefva städs på lån.
Så vid försöket med en inhemsk scen,
Der tviflet endast fann en stötesten,
Den unge gossen tog med lif och själ
Sin del uti vågstyckets ve och väl.
Han bilder gaf deråt ur diktens verld,
Steg sjelf på tiljan, lika fri från flärd,
Som han i lifvet gick sin jemna gång
Med vidgadt sinne, fast hans stig var trång.
Om han ock ej hann främst uti sitt led,
Är han den förste dock, som stupat ned
Bland denna skara, hvilken känt sig stark
Att bygga Finlands scen på öde mark.
Mitt råd Du följde, då soldatens rock
Du bytte ut mot histrionens. — Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
