Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Joh. Ludvig Runeberg.*)
Omkring din vagga i olympisk dans
Ken sväfvade den höga sångens mör
Och lofte skänka Dig sin skönsta krans
Af lager, som ej nånsin vissnad dör.
De troget hållit ord: det väste opp
I gossens barm snart diktens eternell;
Hon herrligt doftande slog ut sin knopp:
En under-blomma högt på nordens fjell.
Och Snomis dal skall lyssna innan kort
Till toner icke hörda mer, allt sen
Från hemmets hulda jord, ack grymmt! drog bort
Till främmand’ strand, vår herrliga Franzén.
Du stämme lyrans strängar högt till säng,
Lik mannen kraftig och lik qvinnan öm.––––
Och genom vcrlden klingar den engång,
Som djupt i bergets harm dess fria ström.
Dig broder-vänskap räcker taflan af
En själ, med ödet stadd i jettekrig —
Drick kraft utur dess ljusa rymders haf:
Dess skuggor aldrig nattligt svepe Dig.
*) En julqväll för flera decennier sedan med Byrons
..Manfred". — Ej utan glädje kan författaren återblicka på denna det
forna ungdomshjertats, af efterföljande tider besannade djerfva,
varma profetia, hurn skrala än nybegynnarens uttryck för
densamma nu mera vilja synas. Den „olympiska11 början röjer
iutly-tandet af Stagnelius, som i den tiden ilrigt studerades af Runeberg
och mig. Resten är deremot en genuinare återklang af det unga
finska hjertats egna röster.
(Förlis aum. på en senare afskrift af dikten.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
