Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tonen flöt utur din rika barm,
Af kärlek fylld och smärta, Leonora!
Och dikten, upplöst i ditt bröst, blef varm,
Lik verkligheten af en mjellhvit arm
Omkring ett lif, den fruktar att förlora. —
Bind detta minne vid den segerstund,
Då Du med sången tusen hjertan vunnit.
Till lifvets sorl väl återflöt den rund,
Som drack din sång, likt kyssar, från din mund
Men sångens genljud ej bland sorlet svunnit,
Till Olga och Edvard Von Ämmondt
Den 26 Oktober 1356-5
I Herrans hus välsignelse och fred
Af vigda läppar redan kallats ned
Från himlen öfver detta ert förbund.
Hvars samband mäts ej af en flyktig stund,
Men af er längsta dag: af hela lifvet.
Och trohetslöftet, J vid altarrunden
Hvarandra svurit, uti lust som nöden,
Med outplåneliga drag står skrifvet
I lifvets minnesbok utaf den handen,
Som väger verldarnes och menskans öden.
Och hvarje menska, hvilken vittne stått
Vid er förening, allt hvad varmt och godt
I hjertat röres, känner högre lifvas
Af glädje att er lyckas morgon skåda,
Af hopp, att hennes klarhet än skall trifvas
I eder boning, när för Eder båda
Ke’n lifvets afton dagens strålar skymmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
