Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl den elfte, stadd i nöden,
Blef väl ock af honom bergad
Undan fångenskapens öden.
Som af blod, vid Lund, man färgad
Såg grå klipparn många gånger
Se’n af brandens lågor röda.
Men för detta allt af sånger
Ej hans namn väckts från de döda.
Carl den tolfte, han allena,
Kunde äran ge och priset
At otrötteliga bena,
Som fått känna bjelteriset
Uti nederlag och segrar.
Häst, som mäktat honom följa
Helt naturligt upp sig stegrar
Ifrån sjelfva Lethes bölja.
Väl historien tror sig veta,
Att, om Carl af honom burits,
Ej Pultavas minnesbeta
Bland hans segrars runor skurits.
Klipparn dock för nederlagen
Ej man vill till ansvar stämma:
Den till häst har blifvit slagen,
Kan ju ödets gång ej hämma.
Ej bestrids: sin pligt han gjorde,
Då han trafvade från Nevas
Strand till Dniesterns. Som sig borde
Var, att han ej på sin kräfvas
Tomhet tänkt och hemmets gröda.
Klippam tacka kan sin lycka,
Att till lön för all hans möda
Svenska lagrar honom smycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
