Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aristófanes i sin graf sig vände
Och sätte sig bland (.Damos”’ ätteläggar!
Hans lik skall rodna öfver det elände,
Som detta sällskaps munterhet nu eggar.
Om än grofkornigt, var athenska saltet
En perla fin mot offenbachska maltet.
Perikles, som lånt röst af dunderguden
Och stora tankar från olympens höjder,
Hur vidrigt sloge honom ej de ljuden,
Som skänka atheniensarn högtidsfröjder!
Hvad, som väckt äckel hos hans tids barbarer,
Nu åker i Athen på segercharer.
Och man dock lättare ju kan förlåta
En hord, hvars forntid djupsta mörker gömmer,
Om den ej blygts att le, der den bordt gråta,
Och om att veta hut den hurtigt glömmer;
Men folk, som kronan fått i arf blaud städer.
Ej göre pannan hård med oxhudsläder!
Ja, folk, som finna nöje i att svärta,
Hvad som med tjusning fyllt en Fidias’ sinne
Och gifvit eld åt en Sofokles’ hjerta,
Förtjena ej ett lif i häfdens minne
Men — hvad som värre är än att förtigas:
Af Offenbach åt underjorden vigas.
Nu först de lärde vatten fått på q värnen,
Hvari de mala Grekland till en amma
För blott bastarder, hvilka bortträngt barnen
Af detta ädla Hellas, hvadan stamma
De gudar och heroer, som beskrattas
Af lumpenhetens snille och det plattas.
J7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
