Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad under var det, den nu skåda fick,
Hvars stigar ned mot mordbrandsverket hasta?
Är det en drömmens gyckelbild, den syn,
Hvaraf han möts, fast ej han tror sitt öga?
Den tycks ju liksom fallen ned från skyn!
Ja, dädan kom den ock. Af Guds försyn
Den sändts i syndarns väg ifrån det höga.
Han sina egna arma barn ju ser
Omhuldade af dem, han vill förstöra.
Enhvar ej blott en nådegåfva ger:
De göra det, som godhet blott kan göra,
Då godheten är säll. Det gick en fläkt
Ur dessa hjertan, som af julfröjd vännäs:
En fläkt, som är med englars ande slägt,
Ett minne än från tidens morgonväkt,
Då jorden kände himlen till sig närmas.
Och husets moder sänkte handen ömt
På barnens hufvud; hjelpte dem att stafva
De böner, som de ren till hälften glömt,
Sen de sett grannar deras mor begrafva.
Det sedan var, som hon i mullen tog
Med sig all godhet bort från hela jorden.
Allt se’n den arma sista sucken drog,
De öfvergifna pröfvat mer än nog,
Hur hårdhet käns i gerning som i orden.
Med mordbrandslågans klarhet plötsligt stod
För fadrens blick allt det, han velat glömma.
Var det en man, försänkt i skuld af blod,
Som egde öfver andras skuld att döma?
Nu mins han hvem, som skyndat på den flykt,
Som dref till grafvens fristad barnens moder.
Ej är den hand, som ned allt heligt ryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
