Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befrielse från detta, samt att angifva, huru elt sådant godt
kan vinnas, måste vara vetenskapens uppgift.
Då menniskans lif kan betraktas antingen såsom en serie
af på hvarandra följande momenter, eller såsom ett
sammanhängande helt, så kan man söka det goda antingen i hvarje
särskild t ögonblick, eller i det hela af menniskans lif.
Fast-håller man ensidigt det förra betraktelsesättet, så måste man
frånkänna menniskan alla sådana förmögenheter, som föra
henne utöfver det närvarande ögonblicket. Menniskan
måste då antagas vara blott kännande, och frågan blifver,
huruvida ett af det onda oberoende godt för henne finnes,
eller icke. Antager man åter, att menniskan i någon grad
eger minne af det förflutna och aning om ett tillkommande,
så måste hon ock antagas känna det otillfredsställande i en
sådan tillfredsställelse, som genast lemnar rum för ett nytt
behof. Menniskan måste då känna behof af befrielse från det
onda, hvari denna otillfredsställelse har sin grund, och detta
behof kan icke vara ett särskildt jertite andra, utan måste
vara menniskans totala behof af befrielse från allt sitt onda.
Detta totala behof förutsätter, att menniskans lif är ett helt.
Fasthåller man nu ensidigt betraktelsen af menniskans lif
såsom ett odeladt helt, så följer, att lifvet i det ögonblickliga
eller med andra ord lifvet såsom känsla är naturvidrigt. De
vexlande och föränderliga känslorna äro då det onda,
hvar-ifrån menniskan behöfver befrias. Att menniskan i strid mot
sin natur lefver i tiden måste antagas hafva sin grund i
något mot hennes natur stridande och följaktligen för
densamma fremmande. Den verksamhet, genom hvilken
menniskan frigöres från delta fremmande inflytande och återföres
till naturenlighet, måste antagas vara den menskliga natnrens
reaktion mot det med henne oförenliga. Man måste härvid
fråga, om ett sådant fremmande inflytande rätteligen kan
antagas, och vidare, i fall detta medgifves, huruvida med ett
sådant antagande kan förenas antagandet af ett godt för
menniskan, hvilket är af det onda oberoende. Ett sammanhang
mellan de särskilda momenterna i menniskans tidslif är väl
enligt sistnämnda åsigt tänkbart. Alla måste nemligen, såvida
verksamheter* fortgår naturligt och riktigt kunna betraktas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
