Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, att det var vexlando och föränderligt, dels och
förnämligast derigenom, att han utvecklade följderna af
subjek-téts varaktiga enhet, hvilken hos Kant icke såsom hos
Pro-tagoras var en oundviklig nödvändighet, från hvilken han sS
mycket som möjligt sökte frigöra sig, utan var sjelfva den
grund, hvarpå hela hans åsigt hvilade. Ehuru Kant icke
ansåg tiden såsom vexlingens allmänna form ega giltighet och
betydelse för det af subjektet oberoende ting, som gaf åt
detsamma innehåll, så satte han dock hela subjektets innehåll i
tiden och ant^g det följaktligen vara vexlande. Men då tiden
icke är något annat än en af subjektets former, och
subjektet är en varaktig enhet, så följer att vexlingen icke kan
vara absolut, utan måste vara underkastad vissa lagar och
kunna förenas med subjektets varaktighet. Då nu subjektet
såsom varaktig enhet eller förstånd eger förmåga att med en
efterföljande förnimmelse sammanbinda en föregående och
sålunda måste kunna i sitt medvetande qvarhålla den
föregående, så är det icke blolt en enhet af på hvarandra
följande förnimmelser, utan äfven i hvarje ögonblick en enhet
af flera samtidiga förnimmelser. Genom dessa bestämningar
sökte Kant förklara, huru den i tiden och rummet varande
verlden kunde vara efter vissa lagar ordnad till ett
sammanhängande helt. Det är ock klart, att, om förnimmelserna icke
såsom sådana kunna vara verkliga ulan förutsättning af
medvetandet, så måste detta återfinnas i dem alla och således
utgöra deras enhet. Vidare är det klart, att, om
medvetandet har en viss beskaffenhet, som utgör dess väsendtliga
bestämning, så måste äfven denna i hvarje förnimmelse
återfinnas. Sådana medvetandets väsendtliga bestämningar äro de
rena förståndsbegreppen, och för det sinnliga medvetandet
tiden och rummet. Antages n<i all kunskap vara uppkommen
och således verksamhet vara ett nödvändigt vilkor för
medvetandets verklighet, så följer att medvetandet måste vara
verksamt enligt sin natur eller enligt de former, som utgöra
dess väsendtliga bestämningar. Sålunda betraktade såsom
bestämmande medvetandets verksamhet äro dess former lagar.
Medvetandets innehåll, af hvad slag det vara må, måste
således vara underkastadt förståndets lagar. Antager man nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
