Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mét, så är det naturligt, att man måste fråga, om den i
tiden och rummet varande mångfaldens fullständiga
sammanbindning till enhet är möjlig. Att hon icke är det har Kant
i den första antinoroiens antithesis adagalagt. Han har nem-
ligen deri visat, att den i tiden fortgående sammanbindningen
af innehållets delar icke kan hafva något slut. Det skulle
nemligen för att komma till slutet fordras en oändlig tid, all-
denstund de delar, som skola sammanbindas till ett helt, äro
oändligt många. *Wen om man ock skulle antaga, att man
verkligen sammanfattat alla delarne till ett helt, så skulle
dock icke dermed alla svårigheter vara öfvervunna, ty detta
hela skulle vara ett sammansatt och såsom sådant enligt den
andra antinomien vara inom sig motsägande. Att det hela
måste vara sammansatt följer, äfven om man icke vill
med-gifva, att hvarje förhållande mellan flera samtidiga
förnimmelser är ett yttre förhållande och således ett rumförhållande,
deraf att det hela måste omfatta äfven det yttre sinnets
förnimmelser, hvilka äro i rummet. Att det sammansatta inom
sig är motsägande följer deraf, att det å ena sidan förutsätter
enkla delar, men å andra sidan inga sådana kunna finnas,
alldenstund delarne såsom delar af ett i rummet varande helt
sjelfva måste vara i rummet, hvilket åter kan delas i
oändlighet. Fasthålles denna motsats i all sin stränghet, så följer
att all sammansättning och all samvaro i rummet äro omöjliga.
Det sinnliga innehållet kän således icke blifva ett fullständigt
helt. Då nu Kant å andra sidan visat, att det innebär en
motsägelse att antaga det sinnliga innehållets verklighet, men
neka, att det är eller kan blifva ett helt, så följer deraf att
det sinnliga icke är det sangt verkliga, och att således icke
heller förståndet i det sinnliga kan vinna sin fullständiga
verklighet. En noggrannare undersökning visar, att det icke
såsom förstånd kan i någon grad vara verkligt. All enhet eller
samvaro i rummet är, såsom ofvan visades, omöjlig, ty äfven
den minsta del af den i rummet varande verlden måste
bestå af ett oändligt antal delar, för hvilkas sammanbindning
en oändlig tid skulle fordras. Samvaro i tiden synes åter.
endast under förutsättning af en redan verkstäld
sammanbindning vara möjlig. Erkännandet af en ursprunglig samvaro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
