- Project Runeberg -  Om vilkoren för möjligheten af praktisk philosophi /
44

(1855) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till en viss grad af verklighet i hvarje ögonblick, och
men-niskans fullständiga verklighet förutsätter och innebär i hvarje
ögonblick närvaron af en mot graden af förnuftets overklighet
svarande grad af sinnlig verklighet. Härmed hafva vi
återkommit till den nödvändighet, som tvang Kant att afstå från
fordran på förnuftets verklighet och låta sig nöja med dess
oafbrutna närmande till verklighet. Då nu Fichte icke kan
undgå denna nödvändighet, så är klart, att om ock sjelfva
yrkandet, att förnuftet skall i hvarje ögonblick göra en viss
fordran, och att menniskan genom uppfyllande af denna
for*-dran är verkligen sedlig, i och för sig är riktigt, Fichte dock
icke kunnat förklara, huru en sådan förnuftets verkliga
närvaro hos menniskan skulle vara möjlig. Det återstår att
undersöka, om Fichte kan anses hafva vunnit något väsendtligt
företräde framför Kant genom den andra ofvan angifna
bestämningen nemligen den, att sedligheten ensam sattes såsom
det fullständigt goda, i hvilket lycksaligheten således icke
kunde intagas såsom beståndsdel. Då vi ofvan visat, att
förnuftets fordran aldrig blifver verkligen tillfredsstäld, så är
klart att en verklig tillfredsställelse icke genom sedligt
handlande kan vinnas. Detta skulle dock enligt Fichte icke
hindra sedlighetens antagande såsom det fullständigt goda. Den
sedliga handlingen företages nemligen icke för den
tillfredsställelse, hon medförer, utan endast derföre, att hon af
samvetet gillas, det vill säga derföre att hon öfverensstämmer
med den förnuftiga viljan eller lagen. Såsom lag är förnuftet
till blott för förståndet, ty lagen är allmängiltig och
nödvändig, och dessa bestämningar ega endast för förståndet
betydelse. Att det goda är godt endast i och genom sin
lagenlighet betyder följaktligen detsamma, som att menniskans
goda är godt för henne endast genom sin giltighet för
förståndet, och endast såvida det eger sådan giltighet, men alt ^
deremot ett godt för menniskan såsom kännande icke kan
finnas. Fichte har härigenom gått öfver till den motsatta
ytterligheten mot den, som vi funno i den Cyrenaiska läran att
det goda endast var känsla. Att likväl det goda, som endast
är till för menniskan såsom förståndig, likaväl är ofullständigt,
»om det goda, som endast är till för henne såsom kännande».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cysprphil/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free