Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitl förhållande till det i och för sig goda eller ändamålet,
och det blifver således för Hegel omöjligt att döma om det
ändligas godhet, då han icke kunnat fastställa måttet eller
lagen för hennes bedömande. Sålunda har Hegel långt ifrån
att öfvervinna de svårigheter, vid hvilka Fichte stadnat,
lem-nat ett nytt bevis på deras oöfvervinnerlighet. Det nya i
detta bevis är, att oändlig verksamhet, äfven om hon
anta-ges vara förståndets verksamhet och såsom öfvergång från
möjlighet till verklighet vara ändamålsenlig, likväl icke kan
tänkas under någon annan form än den oafbrutna vexlingens,
och att hon således upplöser allt innehåll eller är oförenlig med
dfettas varaktighet. Det är klart, att denna form af oändlighet
just är den negativa, hvilken Hegel förkastar såsom die schlechte
Unendlichkeit, men från hvilken han likväl icke kan frigöra
sig. De fullt berättigade fordringar, hvilka Hegel gjort på
det goda, och hvilka innefattas i dess egenskap af ändamål,
äro enligt det ofvan anförda följande. Det goda, hvilket, så
vida det är godt för ett verksamt väsende, måste vara
ändamål, skall för att kunna blifva ett godt för detta väsende
ursprungligen och väsendtligen tillhöra detsamma och sålunda
vara till möjligheten ursprungligen gifvet. Det goda får vidare
icke för sin verklighet fordra upphäfvande af något väsendets
ursprungliga innehåll, utan blott af detta innehålls ofullkomliga
form. Det goda skall ytterligare genom väsendets egen fria och
blott af dess egna lagar bundna verksamhet förverkligas. Det
goda skall slutligen fullständigt förverkligas och skall såsom
fullständigt verkligt vara det fullt uppnådda ändamålet eller det
sanna väsendets fullständiga verklighet. Genom insigten i de
motsägelser, som ligga i dén Fichteska åsigten, och genom
uppställande af ofvannämnda fordringar, hvilka, ehuru berättigade
och oafviöliga, dock icke énligt Fichtes uppfattning af det goda
kunna uppfyllas, har Hegel kommit öfver den Fichteska
ståndpunkten, men resultatet blifver dock lika litet tillfredsställande.’
Hegels hufvudsakliga fel är ock detsamma som Fichtes,
nem-ligen att han i rörelsen, som är det ändligas form, sökte det
oändliga.
Vi hafva härmed afslutat granskningen af de
hufvudfor-mer, i hvilka läran om den oafbrutna vexlingen inom philo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
