Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forutsättning af det oändliga, så kunde de icke heller
fastställa någon skilnad mellan godt och ondt. A andra sidan
kunde Spinoza icke i den menskliga verlden uppvisa någon
godhet, emedan det af hans allmänna åsigt följer, att all
verksamhet är ond. Då vi nu med Hegel fasthålla verksamhetens
ändamålsenlighet, och med Spinoza erkänna, att det oändliga
väsendet är i och genom sig sjelft verkligt och således icke
skall af menniskan förverkligas, så vinna vi å ena sidan ett
oföränderligt mått för bestämmande af skilnaden mellan godt
och ondt och å andra sidan en bestämning hos verksamheten,
som gör det möjligt att tillerkänna henne godhet. Af måttets
oföränderlighet följer att det goda i och för sig är
oföränderligt, och att det för etj, föränderligt väsende blott till graden
men icke tili arten förändras. Af möjligheten för det
verksamma väsendet att uppnå sitt mål följer att detta kan vinna
ett godt, som är rent och fullständigt eller uppfyller alla
väsendets behof och derigenom befriar det från allt ondt. Det
goda måste då vara godt icke blott för menniskans förstånd
eller blott för hennes känslp, utan för hela hennes väsende,
och sådant kan det goda vara, emedan menniskan icke till
någon del, utan hel och hållen har sitt sanna väsende till sitt
ändamål, och emedan detta sanna väsende icke är i något
hänseende obestämdt, utan i alla hänseenden måste vara
be-stämdt, såvida det är en viss bestämd grad af fullkomlighet
Vi hafva sökt visa, att det sanna väsendet måste vara
evigt och fullkomligt eller ega oändlig varaktighet och
fullständig verklighet. Det återstår att undersöka, hvilket det
väsende är, som har dessa bestämningar. Utgå vi vid denna
undersökning från Spinozas uppfattning af grundmotsatsen inom
den i erfarenheten gifna verlden, så kunna vi först fråga, om
det kroppsliga eller utsträckta är evigt och fullkomligt. I af-
seende på dess varaktighet har Gorgias visat, att det
kroppsliga såsom utsträckt eller i rummet varande icke är. I
af-seende på dess fullständiga verklighet har Leibnitz visat, att
det kroppsliga icke i och genom utsträckningen är
fullständigt bestämdt, eller att det icke i utsträckningen har sitt vä-
sende, utan att dess väsendtliga bestämning är tyngd eller
motståndskraft. Att så verkligen förhåller sig är klart, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
