Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtidigt af alla deras älskare, ty i Paris lefva nästan alla en
känd kurtisans älskare i förtroligt umgänge med hvarandra.
De utbyta några minnen från den bortgångna, och sedan
fort-sättes deras lif som förut, utan att denna händelse ens
framlockar en tår.
Nu för tiden när man är 25 år bli tårar en så sällsynt vara,
att man inte skänker bort dem till den förstkommande.
Hvad mig beträffar, så funnos ej mina initialer på någon af
Marguerites toilettsaker, men det instinktiva öfverseende,
det naturliga medlidande, som jag nyss tillstått, kom mig att
tänka på hennes död längre än hon kanske förtjänade.
Jag erinrade mig, att ha sett Marguerite ganska ofta i
Champs-Elysées, dit hon dagligen åkte i en liten blå kupé,
förspänd med två magnifika bruna hästar och att ha lagt märke
till hennes förnäma skick, så föga vanligt hos hennes likar,
hvilket ytterligare förhöjde en verkligen enastående fägring.
Dessa olyckliga varelser äro alltid, när de åka ut, beledsagade
af någon, man vet inte hvem.
Som ingen man går in på att offentligen erkänna den
förbindelse han har till dem, och som de ha fasa för ensamheten,
taga de med sig antingen sådana mindre lyckligt lottade, som ej
ha ekipage, eller någon af dessa äldre, eleganta damer, hvars
elegans ej är motiverad, och till hvilka man utan vidare kan
hän vända sig för att få reda på hvilka detaljer som helst om den
kvinna de ledsaga.
Så förhöll det sig ej med Marguerite. Hon kom alltid
ensam i sin vagn till Champs-Elysées, där hon drog sig så mycket
som möjligt undan, om vintern insvept i en stor caschmirsschal,
om sommaren iklädd en helt enkel dräkt. Fast det på denna
hennes favoritpromenad fanns många, som hon kände, var hennes
småleende, om hon händelsevis smålog åt dem, blott synligt för
dem; en hertiginna skulle kunnat småle på samma sätt.
Hon brukade inte åka från den runda planen till ingången
af Champs-Elysées, som alla hennes medsystrar gjorde och
göra. Hennes två hästar förde henne snabbt till skogen. Där
steg hon ur vagnen, promenerade en timmes tid, steg därpå upp
i kupén igen och for hem i fyrsprång. Jag erinrade mig alla dessa
omständigheter till hvilka jag ibland varit vittne, och jag
beklagade denna kvinnas död, som man beklagar den totala
förstörelsen af ett vackert konstverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
