- Project Runeberg -  Kameliadamen /
20

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, den är i min sängkammare.»

Vid denna underrättelse tycktes en sten falla från Armand
Duvals hjärta. Han tackade som om jag genom bevarandet af
denna bok redan gjort honom en tjänst.

Jag steg upp, gick efter boken och lämnade honom den.

»Det är den», sade han, betraktande tillegnan på titelbladet,
»det är verkligen den.»

Två stora tårar föllo i boken under det han bläddrade i den.

»Nåväl, min herre», sade han i det han upplyfte hufvudet
emot mig, utan att ens försöka dölja att han gråtit och var
för-dig att gråta igen. »Sätter ni mycket högt värde på den här
boken?»

»Hur så?»

»Därför att jag skulle vilja be er afstå den åt mig.»

»Förlåt min nyfikenhet», inföll jag då, »men ni är kanske
den, som gifvit boken åt Marguerite Gautier?»

»Ja, just jag.»

»Boken tillhör er, min herre, tag den igen, det gläder mig att
få återställa den till er.»

»Men», sade herr Duval, något brydd, »det minsta jag kan
göra är att betala hvad boken kostat er.»

»Tillåt mig att skänka er den. Priset för en enstaka bok
vid en dylik försäljning är en småsak, och jag minns inte hvad
jag betalte för den.»

»Ni betalte den med hundra francs.»

»Javisst», sade jag, nu i min ordning brydd, »men hur vet
ni det?»

»Det är helt enkelt. Jag hade hoppats komma till Paris
i god tid till Marguerites auktion, men jag kom först i morse.
Som jag ovillkorligen ville äga någon sak, som tillhört henne,
skyndade jag till auktionskommissarien, bad att få se på listan
öfver de sålda sakerna och köparnas namn. Jag såg, att denna
bok blifvit köpt af er och beslöt be er afstå den, fastän priset
ni betalt ingaf mig en farhåga, att ni själf genom något slags
minne var fäst vid boken.»

När Armand sade detta, såg det ut som om han fruktade,
att jag hade känt Marguerite på samma sätt som han.

Jag skyndade mig att lugna honom.

»Jag kände fröken Gautier endast till utseendet», sade jag;
»hennes död gjorde på mig samma intryck, som en vacker kvinnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free