- Project Runeberg -  Kameliadamen /
40

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Comique. Jag gick dit. Den första jag varseblef i en
avant-scen på galleriet var Marguerite Gautier.

Den unge mannen, som jag var i sällskap med, kände också
igen henne, ty han nämnde hennes namn och sade:

»Se, en så vacker flicka.»

I samma ögonblick riktade Marguerite sin kikare åt vårt
håll, varseblef min vän, smålog och gaf ett tecken att han skulle
göra henne ett besök.

»Jag skall gå och hälsa på henne», sade han, »jag kommer
strax tillbaka.»

Jag kunde inte afhålla mig från att säga:

»Hvad du är lycklig.»

»Hur så?»

»Som får gå till den damen.»

»Är du kär i henne?»

»Nej», sade jag rodnande, ty jag visste verkligen inte hvad
jag skulle svara, »men jag skulle gärna vilja bli bekant med
henne.»

»Kom med mig, skall jag presentera dig.»

»Fråga först om hennes tillåtelse.»

»Åh nej, henne behöfver man inte genera sig för, kom du
bara.»

Dessa ord smärtade mig. Jag darrade för att få visshet om
att Marguerite ej förtjänade de känslor jag hyste för henne.

Det finns i en bok af Alphons Karr med titel ’Am Rauchen’
en man, som en afton följer efter ett mycket elegant fruntimmer, i
hvilket han blifvit kär vid första ögonkastet, så vacker var hon.
För att få kyssa denna kvinnas hand, känner han sig äga styrka
nog till hvad som helst, vilja att eröfra allt och mod att göra allt.
Han knappt vågar titta på det smalben hon kokett visar för att
icke vid beröring med gatan smutsa sin klädning. Under det
han drömmer om allt han skulle göra, om han ägde den
kvinnan, hejdar hon honom i ett gathörn och frågar, om han vill
komma upp med henne:

Han vänder bort hufvudet, sneddar öfver gatan och går
sorgsen hem.

Jag erinrade mig denna skiss, och jag som skulle velat lida
för denna kvinna, jag fruktade, att hon alltför snart lät sig
eröfras, att hon alltför hastigt gaf mig en kärlek, som jag velat
betala med lång väntan eller ett stort offer. Sådana äro vi män,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free