Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifligt måste de också längta efter denna värld, som man döljer
för dem, hur frestande böra de ej tro den vara, hur girigt böra de
ej lyssna till den första stämma, som genom gallren berättar om
dess hemligheter och välsigna den hand, som först lyfter en flik
af den mystiska slöjan.
Men att vara verkligt älskad af en kurtisan, det är en
mycket dyrköptare seger. Hos dem har kroppen förstört själen,
sinnena förstört hjärtat och utsväfningama förhärdat känslorna.
Allt hvad man säger dem, ha de hört förut, de medel man
använder, känna de till, och kärleken som de ingifva, ha de sålt
till flera än en. De älska yrkesmässigt och icke af hänförelse.
Deras beräkningar skydda dem säkrare, än modren och klostret
skydda den unga flickan. De ha hittat på benämningen
kapris för denna gratiskärlek, som de emellanåt bestå sig som ett
slags hvila, som ursäkt eller tröst, liksom dessa ockrare, som suga
ut tusentals människor och som tro sig försona allt, om de en
gång låna ut ett tjugofrancsstycke åt en stackars sate, som
håller på att dö af svält, utan att fordra ränta eller kvitto af
honom.
Dessutom när Gud tillstädjer en kurtisan att älska, tycks
denna kärlek i början som en förlåtelse, men den slutar alltid
som ett straff för henne. Det finns ingen förlåtelse utan
botgöring. När en varelse, för hvilken hela dess förflutna lif står
som en förebråelse, plötsligt känner sig gripen af en djup,
uppriktig, oemotståndlig kärlek, som hon aldrig skulle trott sig i
stånd till, när hon tillstått denna kärlek, får den älskade
mannen ett dominerande välde öfver henne. Hvad han känner
sig stark genom den obarmhärtiga rätten att säga till henne:
Ni gör icke mera för kärleken, än hvad ni gjort för guldet.
Då veta de ej, hvilka bevis de kunna ge. Sagan berättar
om ett barn, som efter att ute på fältet länge ha roat sig med
att ropa: hjälp, hjälp, för att narra några arbetare, en vacker
dag vardt uppslukad af en björn, utan att de, som han så ofta
hade narrat, trodde på de verkliga nödrop som han utstötte.
Det är på samma sätt med dessa stackars varelser, när
de älska allvarligt. De ha ljugit så många gånger, att man
inte längre kan tro dem och midt under sina samvetskval
förtäras de af sin kärlek.
Därifrån härleder sig den starka hängifvenhet, den stränga
afsondring från världen, hvarpå några bland dem gifvit prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
