Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade kunnat säga: jag behöfver tjugu tusen francs; och ni
som var kär i mig skulle skaffat dem, med risken att senare
förebrå mig det. Jag tyckte mera om att inte stå i skuld till er,
ni förstod inte den grannlagenheten, ty en sådan var det. När
sådana kvinnor som vi ännu ha litet kvar af vårt hjärta ge vi
åt ord och ting en vidgad betydelse; jag upprepar därför än en
gång, att från Marguerite Gautiers sida var den utväg hon
hittade på att betala sina skulder, utan att be er om pengar,
en grannlagenhet, som ni borde dragit fördel af, utan att säga
något. Om ni inte kännt mig förrän i dag, skulle ni känt er
lycklig öfver hvad jag lofvade, och ni skulle inte ha frågat mig
hvad jag gjorde i förrgår. Vi äro ibland tvungna på
kroppens bekostnad köpa en tillfredsställelse för vår själ och vi
lida djupt om denna tillfredsställelse undgår oss.»
Jag hörde på och betraktade Marguerite med beundran.
När jag tänkte därpå, att denna makalösa kvinna, hvars fötter
jag fordom längtat att få kyssa, nu samtyckte till att ge mig
en plats i sitt hjärta, att få spela en roll i hennes lif och att
jag ändå ej var nöjd med hvad hon gaf, frågade jag mig själf,
om människans begär inte äro obegränsade, när man så
omedelbart tillfredsställd som jag blifvit, ändå sträcker sig efter
någonting annat.
s>Det är sannt», sade hon, »vi slumpens kastbollar, vi
ha fantastiska önskningar och obegripliga kärleksaffärer. Vi
hänge oss än för den anledningen och än för en annan. Det
finns män, som skulle kunna ruinera sig, utan att bli bönhörda
och andra kunna vinna oss med en bukett. Vårt hjärta har
nycker, det är dess enda förströelse och dess enda ursäkt. Jag
hängaf mig åt dig, det bedyrar jag, fortare än åt någon annan
och hvarför? därför att när du såg mig spotta blod, grät du och
fattade min hand, därför att du är den enda mänskliga
varelse som har beklagat mig. Jag skall tala om för dig en
dårskap; jag hade förr en liten hund som tittade på mig med en
riktigt sorgsen uppsyn, när jag hostade; det är den enda varelse
som jag älskat.
När han dog, grät jag mer än vid min mors död. Det
är förstås sannt, att hon under tolf år af sitt lif hade slagit mig.
Nåväl, jag älskade dig genast lika mycket som min hund. Om
männen visste hvad man kan vinna med en tår, skulle de vara
mera älskade och vi mindre slösande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
