Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marguerite i djupa grubblerier. Jag visste inte hvad jag skulle
tro.
En dag stannade Marguerite i sitt rum. Jag gick in och
fann henne sysselsatt med att skrifva.
»Hvem skrifver du till?» frågade jag.
»Till Prudence, vill du jag skall läsa upp, hvad jag skrifvit?»
Jag hade en viss fasa för allt som stötte på
misstänksamhet och svarade därför, att jag inte behöfde veta hvad hon
skref, men jag var säker på, att detta bref skulle ha upplyst
mig om det verkliga skälet för hennes sorgsenhet.
Dagen därpå var det ett härligt väder. Marguerite
föreslog, att vi skulle göra en roddtur och fara till ön Croissy.
Hon föreföll mycket glad, klockan var fem när vi hemkommo.
»Fru Duvemoy har varit här», sade Nanine, när hon fick
se oss.
»Har hon rest igen?» frågade Marguerite.
»Ja, i frökens vagn, hon sade, att det var öfverenskommet.»
»Det är bra», sade Marguerite lifligt, »säg till att man
serverar.»
Två dagar senare kom ett bref från Prudence, och under
fjorton dagar tycktes Marguerite alldeles befriad från dessa
hemlighetsfulla, melankoliska anfall, för hvilka hon
oupphörligt bad mig om förlåtelse, sedan de upphört att finnas till.
Men vagnen kom emellertid ej tillbaka.
»Hur kommer det sig att Prudence inte skickar tillbaka
din kupé?» frågade jag en dag.
»En af hästarna är sjuk och vagnen skulle repareras. Det
är bättre att allt det där ställes om medan vi äro här ute,
där vi inte behöfva någon vagn, än att vänta tills vi komma
till Paris.»
Prudence kom ut några dagar efteråt och bekräftade hvad
Marguerite sagt.
De båda kvinnorna promenerade ensamma i trädgården,
och när jag slöt mig till dem, bytte de om samtalsämne.
Om kvällen när Prudence skulle fara beklagade hon sig öfver
kölden och bad Marguerite att få låna hennes caschmirschal.
En månad förflöt under hvilken Marguerite blef gladare
och mer kärleksfull än någonsin förr.
Emellertid hade vagnen ej kommit igen, schalen ej blifvit
återsänd, allt det där oroade mig mot min vilja, och som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
