Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stanna hos hvarann, käraste, och låta stormen gå öfver.»
»Men tror du, att den går öfver?»
»Den måste.»
»Men din far kommer inte att låta sig nöja med det.»
»Ja, hvad skulle han kunna ta sig för?»
»Inte vet jag. Han kommer att göra allt hvad en far kan
göra för att tvinga sin son till lydnad. Han skall påminna dig
om mitt förflutna lif och kanske göra mig äran att hitta på någon
ny historia för att förmå dig att öfvergifva mig.»
»Men du vet ju, att jag älskar dig.»
»Ja, men jag vet också, att man förr eller senare måste lyda
sin far och tnl slut låter du kanske ändå öfvertyga dig.»
»Nej, Marguerite, det är jag, som skall öfvertyga honom.
Det är litet skvaller från några vänner, som förorsakat denna
stora vrede, men han är god, han är rättvis och kommer nog att
ta reson. För resten, bryr jag mig inte om det hela.»
»Säg inte så, Armand, jag föredrar hvad som helst annat
än att du för min skull stöter dig med din familj, låt denna
dagen gå och återvänd i morgon till Paris. Din far såväl som du
kan då ha funderat på saken och kanske förstå hvarandra bättre.
Stöt inte hans principer för hufvudet, låtsa som om du ville
göra några eftergifter åt hans önskningar, och låtsa som om du
inte höll så mycket på mig, då skall han låta allt bli som det är.
Hoppas min vän och var fullt säker på en sak, den att hvad än
må hända, skall din Marguerite alltid vara trogen.»
»Svär du det?»
»Behöfver jag göra det?»
Hvad det är ljuft att bli öfvertalad af en stämma som man
älskar. Marguerite och jag tillbragte hela dagen med att tala
om våra planer, som om vi insett nödvändigheten af att fortast
möjligt realisera dem. Hvarje ögonblick väntade vi att något
skulle inträffa, men lyckligtvis förflöt dagen, utan att medföra
något nytt.
Dagen efter for jag hemifrån klockan tio och anlände vid
middagstiden till hotellet.
Min far hade redan gått ut.
Jag gick till min våning, dit jag trodde honom möjligen ha
gått. Ingen hade varit där. Jag gick till min notarie. Ingen
där heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
