- Project Runeberg -  Kameliadamen /
143

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min, när jag betraktade henne efter dessa ord som tycktes
förråda ett rendez-vous. Till detta minne sällade sig Marguerites
tårar under hela dagen, dessa tårar som min fars vänliga
mottagande nästan kommit mig att glömma.

Från och med detta ögonblick grupperade sig dagens alla
händelser kring min första misstanke och befäste den så
kraftigt i mitt sinne, att allt ända till den faderliga mildheten,
bekräftade den.

Marguerite hade nästan fordrat, att jag skulle fara till
Paris, hon hade låtsat sig vara lugn, när jag föreslog henne,
att jag skulle stanna hemma. Hade jag fallit i en snara?
Bedrog Marguerite mig? Hade hon räknat på att vara
tillbaka, innan jag skulle märka hennes frånvaro, och hade
slumpen hållit henne kvar? Hvarför hade hon ingenting sagt åt
Nanine och hvarför hade hon inte skrifvit till mig? Hvad
betydde dessa tårar, denna frånvaro och denna
hemlighetsfullhet?

Det var med ångest jag gjorde mig dessa frågor i detta
tomma rum och med ögonen oafvändt fästa på pendylen, som
visade midnatt och tycktes mig säga, att det var för sent att
längre hoppas på min älskarinnas återkomst.

Efter de mått och steg vi nyss tagit och den erbjudna och
mottagna uppoffringen, kunde det vara ens sannolikt, att
hon bedrog mig? Nej. Jag försökte att jaga bort mina första
misstankar.

Den stackars flickan har kanske funnit en köpare till sitt
möblemang, och hon har farit till Paris för att afsluta affären.
Hon ville inte underrätta mig, ty hon vet, att fastän jag gått
in därpå, är denna nödvändiga försäljning ytterst plågsam för
mig, och hon har varit rädd att såra min fåfänga och min
finkänslighet genom att afhandla saken med mig. Hon föredrar
att komma åter, när allt är uppgjordt. Prudence väntade henne
tydligen för detta, och förrådde sig inför mig. Marguerite
har inte hunnit afsluta köpet i dag, utan stannar hemma i sin
egen våning öfver natten, eller kanske kan hon hvart
ögonblick vara här, ty hon anar nog hur orolig jag måste vara och
vill säkert inte lämna mig i den stämningen.

Men hvarför då dessa tårar? Utan tvifvel har den
stackars flickan, trots sin kärlek till mig, icke utan saknad kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free