Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakttiden var inne, och min far ställde till jaktpartier med
grannar och vänner, ty han trodde, att det skulle vara en
förströelse för mig. Jag gick med utan motvilja och utan entusiasm,
med detta slags apati, som utmärkt mina handlingar alltsedan
min afresa.
Vi jagade klappjakt. Man placerade mig på min post.
Jag ställde min oladdade bössa bredvid mig och försjönk i
dröm-merier.
Jag såg molnen glida förbi. Jag lät min tanke irra till
de ödsliga slätterna och emellanåt hörde jag mig tillropas af
någon jägare, som visade mig en hare på tio stegs afstånd från
mig.
Ingen af dessa detaljer undgick min far, och han lät inte
narra sig af mitt lugna uppträdande. Han förstod mycket väl,
att hur förkrossadt mitt hjärta än var, skulle det en dag bli utsatt
för en förfärlig och kanske farlig reaktion. Han undvek att ge
sig sken af att vilja trösta, men han gjorde sitt bästa för att
förströ mig.
Min syster var naturligtvis inte invigd i förtroendet om
dessa tilldragelser; hon kunde därför inte förstå hvarför jag,
som förr varit så glad, helt plötsligt blifvit drömmande och
sorgsen.
Ibland då jag ertappades midt i min sorgbundenhet af min
fars oroliga blick, räckte jag honom handen och tryckte hans,
som för att tyst be honom förlåta det onda, som jag mot min
vilja tillfogat honom.
Så förflöt en månad, men det var också allt, hvad jag kunde
uthärda.
Minnet af Marguerite förföljde mig oaflåtligt. Jag hade för
högt älskat denna kvinna, som jag ännu älskade, för att hon
plötsligt skulle kunna bli mig likgiltig. Jag måste antingen
älska eller hata henne. Och framför allt, hvilka känslor jag än
hyste för henne, måste jag återse henne, nu genast.
Denna åtrå tog herraväldet öfver min själ med hela
våldsamheten af en viljekraft, som länge varit förslappad.
Det var icke framdeles, om en månad, en vecka, som jag
ville återse Marguerite, utan dagen efter den, då jag kommit att
tänka därpå. Jag sade till min far, att jag hade affärer, som
kallade mig till Paris, men att jag snart skulle vara tillbaka.
Han gissade utan tvifvel anledningen till min afresa, ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
