Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Er far närmade sig mig, fattade båda mina händer och
fortsatte i en högstämd ton:
Mitt barn, tag inte illa upp hvad jag kommer att säga,
sök blott att förstå, att lifvet ibland skrifver grymma lagar för
hjärtat; men man måste underkasta sig dem. Ni är god, er
själ har en storslagenhet, okänd för många kvinnor, som
kanske förakta er, men som äro mindre värda än ni. Men kom ihåg,
att vid sidan af älskarinnan finns familjen, att utom kärleken
finns det också plikter, att efter lidelsernas ålder kommer den,
då mannen för att bli aktad, behöfver en allvarlig uppgift, en
solid ställning. Min son har ingen förmögenhet, och det
oak-tadt är han färdig att åt er afstå arfvet efter sin mor. Om han
mottoge det offer, ni är redo att göra, skulle hans heder och
värdighet fordra att han i utbyte gåfve er detta, hvilket för
alltid skulle skydda er mot verklig nöd. Men han bör inte
mottaga detta offer, ty världen, som icke känner er, skulle tillskrifva
detta hans samtycke en ohederlig bevekelsegrund och en
sådan får icke vidlåda det namn vi bära. Man skulle icke fästa
afseende vid att Armand älskar er, att ni älskar honom och
att denna ömsesidiga kärlek är för honom en lycka och en
återupprättelse för er, man skulle blott fästa sig vid en sak, att
Armand Duval har tillåtit en kurtisan — förlåt mitt barn allt
hvad jag är tvungen säga — att för hans skull sälja allt hvad
hon ägde. Sedan skulle förebråelsernas och ångerns dag komma,
var säker därpå, för er som för de andra, och ni måste båda
bära en boja, som ni icke kunna bryta. Hvad skulle ni då
göra? Er ungdom är förbi, min sons framtid förstörd och jag,
hans far, skall blott från det ena af mina barn få den
belöning jag väntade af dem båda. Ni är ung och vacker, lifvet
skall trösta er, ni är högsint, och minnet af en god handling
skall för er uppväga mycket af det förflutna. Under de sex
månader han känt er, har Armand glömt mig. Fyra gånger
har jag skrifvit till honom utan att han ens tänkt på att svara
mig. Jag skulle kunnat dö, utan att han hade vetat det. Hur
mycket ni än är besluten att lefva annorlunda än förr, skall
Armand som älskar er, icke samtycka till den afsondring,
hvar-till hans anspråkslösa ställning skulle tvinga er, och som icke
är gjord för er skönhet. Hvem vet hvad han då skulle taga sig
till. Han har spelat, det har jag vetat, utan att säga något
därom till er, det vet jag också, men i ett ögonblick af sinnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
