Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som följde på denna olyckliga natt, vet ni lika väl
som jag, men hvad ni inte vet, hvad ni inte kan ana, det är,
hur jag lidit sedan vår skilsmässa.
Jag hade hört att er far tagit er med sig, men jag visste
nog att ni inte länge skulle kunna lefva skild från mig, och
den dag jag mötte er i Champs-Elysées vardt jag upprörd,
men inte förvånad.
Så började denna följd af dagar, af hvilka hvar och en
medförde en ny förolämpning från er, förolämpningar som
jag nästan mottog med glädje, ty utom det att de voro
bevis på att ni fortfarande älskade mig, tyckte jag, att ju mer
ni förföljde mig, dess mera skulle jag växa i edra ögon den
dag ni fick veta sanningen.
Förvåna er inte öfver detta glada martyrskap, Armand,
den kärlek som ni ägnat mig hade öppnat mitt hjärta för ädla
impulser.
Jag hade emellertid icke genast varit så stark.
Mellan verkställandet af det offer jag bragt er och er
återkomst hade en ganska lång tid förflutit, under hvilken jag
be-höft tillgripa fysiska medel för att icke bli tokig och för att
göra mig okänslig för det lif hvari jag ånyo kastade mig in.
Prudence har ju sagt er, att jag var med om alla möjliga fester,
baler och orgier.
Jag hade liksom hopp att dessa utsväfningar snart skulle
döda mig, och jag tror att det ej skall dröja länge innan detta
hopp blir verklighet. Min hälsa försämrades naturligtvis mer
och mer, och den dag jag skickade fru Duvernoy att be er om
förbarmande, var jag slapp till både kropp och själ.
Jag vill inte påminna er, Armand, på hvilket sätt ni
belönade det sista kärleksprof jag gaf er, och om den skymf
hvari-genom ni jagade bort från Paris den kvinna, som döende icke
kunde motstå er bön, när ni bad henne om en kärleksnatt, och
hvilken dåraktigt nog ett ögonblick trodde, att hon skulle
ånyo kunna knyta samman det förflutna med det närvarande.
Ni hade rätt att göra som ni gjorde, Armand — man har inte
alltid betalt mina ynnestbevis så frikostigt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
