Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 februari kl. 5 på aftonen.
Allt är slut.
Marguerites dödskamp började i natt ungefär vid tvåtiden.
Aldrig har en martyr lidit sådana plågor att döma af de skrik
hon utstötte. Två eller tre gånger satte hon sig upprätt i
sängen, som om hon ville kvarhålla sitt lif, hvilket återvände till
Gud.
Två eller tre gånger nämnde hon också ert namn, därefter
vardt allt stilla, och hon föll utmattad ned i sängen. Tysta tårar
ha flutit ur hennes ögon i dödsminuten.
Då närmade jag mig henne och ropade hennes namn, men
när hon inte svarade, tillslöt jag hennes ögon och kysste henne
på pannan.
Stackars älskade Marguerite, jag skulle velat vara ett
helgon för att med denna kyss kunna anbefalla dig åt Gud.
Sedan klädde jag henne så, som hon bedt mig göra. Jag
gick till Saint-Roch för att skaffa en präst, brände två vaxljus
för henne och bad under en hel timma i kyrkan för hennes själ.
Af hennes pengar har jag gifvit åt de fattiga.
Jag har just inte så mycket reda på religionen, men jag
tror, att den gode Guden skall inse, att mina tårar voro
uppriktiga, min bön brinnande och min allmosa välment; att han
skall ha förbarmande med henne, som dog ung och vacker och
inte hade någon annan än mig, som tillslöt hennes ögon och
be-grof henne.
22 februari.
I dag har begrafningen ägt rum. Många af Marguerites
väninnor voro i kyrkan. Några fällde uppriktiga tårar. När
liktåget var på vägen till Montmartre, befunno sig blott två
män bakom kistan, grefve de G ... som enkom rest hit från
London för den skull och hertigen, som gick stödd af två lakejer.
Det är i hennes hem som jag under tårar skrifver till er
om dessa saker vid lampans dystra sken, med min middag
stående bredvid, orörd, som ni väl kan tänka, men som Nanine
dukat fram åt mig, ty jag har inte ätit på tjugofyra timmar.
Jag kommer nog inte länge att bevara dessa sorgliga
intryck, ty mitt lif tillhör inte mig själf, mer än Marguerites
tillhörde henne. Därför ger jag er alla dessa detaljer på platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
