Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De rödhårigas förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
falskt mynt», sade mr Jones förklarande. »Han är helt ung,
mr Merryweather, men han står på höjden av sitt yrke, och
jag ville hellre ha mina små armband på honom än på någon
annan brottsling i London. Han är en märkvärdig man, denna
unga John Clay. Hans morfar var en hertig, och själv har han
gått i skola i Eton och studerat i Oxford. Hans hjärna är lika
förslagen som hans fingrar, och fastän vi möta spår av honom,
vart vi än vända oss, veta vi aldrig var vi ska träffa mannen
själv. Han bryter sig ut ur en cell i Scotland Yard den ena
veckan och tigger ihop pengar till att bygga ett barnhus i
Cornwall den nästa. Jag har varit i hans spår under åratal,
man jag har aldrig sett honom.»
»Jag hoppas få det nöjet att presentera honom för er i
afton», sade Sherlock Holmes. »Jag har också haft ett par små
affärer med John Clay, och jag håller med er om att han står
på höjden av sitt yrke ... Men klockan är nu över tio, det är
tid på att vi bege oss av. Om ni två ta den första droskan,
följa Watson och jag efter i den andra.»
Sherlock Holmes var icke vidare meddelsam under den
långa färden; han låg tillbakalutad i droskan och gnolade de
melodier vi hade hört på eftermiddagens konsert. Vi rullade
genom en ändlös labyrint av gasbelysta gator, tills vi slutligen
kommo in på Farringdonstreet.
»Nu ä’ vi strax framme», anmärkte min vän. »Den där
Merryweather är bankdirektör och personligen intresserad i
saken. Jag ansåg det även bäst att ha Jones med oss. Det är
en bra karl för resten, om han än är en riktig idiot vad hans
yrke angår. En absolut förtjänst har han, han är modig som
en bulldogg och hållfast och hård i nyporna som en hummer,
när han väl får någon i sina klor. Nu ä’ vi framme, de andra
vänta på oss.»
Vi hade kommit till samma överfyllda gata, där vi varit
på förmiddagen, och sedan vi skickat bort droskorna, följde
vi efter mr Merryweather genom en smal gränd och in genom
en sidoport, som han öppnade för oss. Därinne fanns en smal
korridor slutande med en massiv järnport; även den öppnades
av honom, och vi gingo utför en slingrande stentrappa,
som slutade vid ännu en väldig järnport. Mr Merryweather
stannade för att tända en lykta och förde oss därpå genom en
mörk gång med unken källarlukt och, efter att ha öppnat en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
