Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den försvunna brudgummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trohetslöften, som skulle sväras på bibeln, och de upprepade
anspelningarna på möjligheten, att något kunde hända på själva
bröllopsdagen. James Windibank ville ha miss Sutherland så
fast bunden vid Hosmer Angel och så oviss angående hans
öde, att hon på åtminstone tio år inte skulle lyssna till någon
annan man. Han förde henne så långt som till kyrkdörren,
och som han inte kunde gå längre, försvann han, begagnande
sig av det gamla knepet att stiga in genom den ena dörren
på en droska och ut genom den andra. Jag tror att det var så
saken förhöll sig, eller hur, mr Windibank?»
Mannen hade, under det Holmes talade, återvunnit något
av sin förra säkerhet, och han steg nu upp med ett hånleende
i det bleka ansiktet.
»Det må nu förhålla eller inte förhålla sig så, mr Holmes»,
sade han, »så borde i alla fall en man med er slughet inse,
att det nu är ni och inte jag, som bryter mot lagen. Jag har
aldrig från början gjort något, som kan dragas inför rätta,
men så länge ni håller den här dörren låst, utsätter ni er för
att anklagas för det ni olagligt berövar en annan hans frihet.»
»Lagen kan, som ni säger, inte komma åt er», sade Holmes
och låste upp dörren, »och likväl har det aldrig funnits en
man, som bättre än ni förtjänade att straffas. Om den unga
damen hade en bror eller vän, borde han ge er ett grundligt
kok stryk. Vid gud!» fortfor han rodnande vid åsynen av
mannens förargliga hånleende, »det hör visserligen inte till
mina skyldigheter mot en klient, men som jag har en piska till
hands, har jag lust att ...» Han tog ett par hastiga steg mot
piskan, men innan han hann ta den, hördes den flyendes steg
i trappan, den tunga porten smällde igen och genom fönstret
sågo vi mr James Windibank springa så fort benen kunde
bära honom utför gatan.
»Där går en kallblodig skurk!» sade Holmes skrattande och
kastade sig åter ned i sin stol. »Den där gynnaren kommer
att gå från brott till brott, tills han gör något riktigt illa och
slutar i galgen. Fallet har emellertid i vissa avseenden inte
varit alldeles utan sitt intresse.»
»Inte ens nu kan jag följa alla stegen i ditt resonemang»,
sade jag.
»Jo, det var naturligtvis redan från första början alldeles
tydligt, att denne Hosmer Angel måste haft starka skäl för sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
