Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De fem apelsinkärnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhjälp av flodpolisen att draga upp liket. I den drunknades
rockficka fann man ett brev, adresserat till mr John
Openshaw, boende i närheten av Horsham. Man antager, att den
unga mannen varit på väg till Waterloostationen för att hinna
med sista tåget och att han i hastigheten och det ytterliga
mörkret gått vilse och fallit i från någon av ångbåtsbryggorna.
Inga tecken av våld syntes på den drunknades kropp,
och det lider intet tvivel, att han fallit offer för en beklaglig
olyckshändelse, som borde kunna fästa vederbörandes
uppmärksamhet på det förhållandet, att landningsplatserna vid
floden icke äro så skyddade som de borde vara.’»
Vi sutto tysta under några minuter, Holmes mera upprörd
och skakad än jag någonsin sett honom.
»Jag känner min stolthet sårad, Watson», sade han till sist.
»Det är visserligen en futtig känsla, men min stolthet är
verkligen sårad. Det här har nu blivit en personlig sak för mig,
och ger Gud mig hälsa och krafter, så skall jag ha de uslingarna
i mitt våld! Han kom till mig för att få hjälp, och jag
skickade honom i döden ...!»
Han sprang upp från stolen och gick häftigt fram och
tillbaka, oförmögen att behärska sin sinnesrörelse, med en skarp
röd fläck på sina gulbleka kinder och nervöst än knytande, än
slående ut sina långa, magra händer.
»Det måste vara ena genomlistiga skurkar!» utropade han
till sist. »Hur kunde de locka honom ned till floden? Raka
vägen till stationen går ju inte utefter floden; men troligtvis
var det även på en så ruskig afton som denna alltför mycket
trafik på bron, för att de skulle vågat verkställa sitt brott där.
Nåväl, Watson, vi få väl se, vem som till sist kommer att bli
segrare! Nu går jag.»
»Går du till polisen?»
»Nej, jag tänker vara min egen polis. Då jag fått nätet
färdigt, må polisen fånga flugorna, inte förr!»
Jag var hela dagen ute på sjukbesök och återvände först
sent på aftonen till Bakerstreet. Sherlock Holmes hade icke
kommit hem ännu, och klockan var över tio, då han äntligen
kom, blek och uttröttad. Han gick fram till skänken och skar
sig en tjock brödskiva, som han slukade glupskt och sköljde
ned med en duktig klunk vatten.
»Du tycks vara hungrig?» anmärkte jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
