Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måndags, och mrs St. Clair gick långsamt och såg sig omkring
efter en droska, i synnerhet som hon fann den trakt hon
kommit in i tämligen ruskig. Under det hon på detta sätt gick
utför Swandamlane, hörde hon plötsligt ett utrop eller ett skrik
och blev alldeles förstenad, då hon i ett hus på motsatt sida
av gatan såg sin man blicka ned på sig och, som det syntes
henne, vinka åt henne från ett fönster i andra våningen.
Fönstret var öppet och hon såg tydligt hans ansikte, som
enligt hennes beskrivning var förskräckligt förvridet och
upprört. Han viftade vilt med händerna åt henne och försvann
därpå så plötsligt, som om någon omotståndlig makt bakifrån
hade ryckt in honom. En egendomlig omständighet, som hennes
snabba kvinnoblick genast upptäckte, var att han varken
hade krage eller halsduk, ehuru han bar en mörk rock lik den,
vari han avrest hemifrån.
Övertygad om att icke allt stod rätt till, rusade hon utför
trapporna till den opiehåla, där du träffade mig i afton — ty
det var i det huset hon sett sin man — sprang genom rummet
åt gatan och försökte att komma uppför trappan till första
våningen; men redan vid foten av trappan hejdades hon av den
skurkaktiga malajen jag nyss talade om, som med tillhjälp
av en dansk sjöman, hans biträde, knuffade ut henne på
gatan. Uppfylld av den förfärligaste oro och fruktan rusade hon
utför gränden och mötte genom en lycklig slump en trupp
poliskonstaplar, som under befäl av en kommissarie voro på väg
ut till sina pass. Kommissarien och två konstaplar följde
henne tillbaka, och trots ägarens envisa motstånd banade de
sig väg till det rum, där mr St. Clair senast blivit sedd. Men
man fann inte ett spår av honom. I själva verket fanns det
inte en människa i hela denna våning utom en stackars
krympling med ett avskyvärt utseende, som tycktes ha sin
bostad där. Både han och malajen svuro att ingen annan hade
varit där under hela eftermiddagen. Deras försäkringar voro
så bestämda, att poliserna tvekade och nästan började tro, att
mrs St. Clair sett i syne, då hon plötsligt med ett skrik rusade
fram till en trälåda, som stod på bordet, och slet locket av
den. Ut föll en hel samling klotsar hörande till en bygglåda.
Det var den leksak hennes man hade lovat att ha med sig hem.
Denna upptäckt och den uppenbara förvirring krymplingen
därvid visade övertygade poliskommissarien om, att saken var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
