Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tillåt mig, mina herrar, att för er presentera mr Neville
St. Clair från Lee, i grevskapet Kent!» utropade han.
Aldrig i mitt liv har jag sett en sådan syn. Mannens
ansikte så att säga avskalades under svampens bearbetning,
liksom man avbarkar ett träd. Den grova, bruna hudfärgen
försvann, och försvunno gjorde även det ohyggliga ärret över
ansiktet och den kluvna och uppdragna överläppen, som givit
det ett så frånstötande grin. Det toviga, röda håret följde
med vid en kraftig ryckning av Holmes, och vi sågo nu en
blek man, med ett fint, svårmodigt ansikte, svart hår och
vacker, slät hy, sittande upprätt i sängen, gnidande ögonen och
stirrande omkring sig med sömnig förvåning. Då han därpå
hastigt insåg, att han demaskerats, gav han till ett skrik och
kastade sig ned på bädden med ansiktet mot kudden.
»Min gud», utropade kommissarien, »det är verkligen den
försvunna mannen, jag känner igen honom från fotografien!»
Fången vände sig nu om med minen hos en man, som icke
längre bryr sig om någonting utan finner sig i sitt öde.
»Ja, låt det vara så!» sade han. »Var nu god och säg mig,
vad jag är anklagad för?»
»Ni är anklagad för att ha gjort av med mr Neville St.
Clair ... Se så, se så, ni kan naturligtvis inte anklagas för den
saken, såvida inte domstolen förvandlar det till ett åtal för
självmordsförsök», sade kommissarien skrattande. »Jag har
tillhört poliskåren tjugusju år nu, men det här övergår
sannerligen allt vad jag hittills sett.»
»Om jag är Neville St. Clair, så är det alldeles tydligt, att
intet brott blivit begånget och att jag således hålles olagligen
inspärrad.»
»Intet brott, men ett mycket stort felsteg har begåtts», sade
Holmes. »Det hade varit riktigare, om ni anförtrott er åt er
hustru.»
»Det var inte så mycket för min hustrus som mera för
barnens skull», stönade fången. »Gud hjälpe mig, jag ville inte
för allt i världen, att de skulle behöva blygas över sin far.
Min gud, vilket avslöjande! Vad skall jag ta mig till?»
Sherlock Holmes satte sig bredvid honom på sängen och
klappade honom vänligt på axeln.
»Om ni lämnar åt domstolen att utreda saken», sade han,
»så kan ni naturligtvis inte gärna undgå, att er hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
