Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Tiggaren med kluvna läppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tigga i City under den förklädnad jag hittat på. Inom tio dar
hade jag fått in pengarna och betalt skulden.
Nåväl, ni kunna tänka er, mina herrar, hur svårt det nu
måste förefalla mig att återtaga ett strängt arbete för två
pund i veckan, då jag visste mig kunna förtjäna lika mycket
på en dag genom att smörja litet färg i ansiktet, lägga min
mössa på marken framför mig och bara sitta stilla. Det var
en lång strid mellan min stolthet och pengarna, men till sist
segrade guldet; jag lämnade min plats i tidningen och satt dag
efter dag i det hörn jag valt och väckte ett sådant medlidande
genom mitt ohyggliga utseende, att mina fickor fylldes med
kopparslantar. En enda människa kände min hemlighet, och
det var ägaren till den opiehåla vid Swandamlane, där jag
hyrde ett par rum och varje morgon kunde gå ut som en smutsig
tiggare och varje afton förvandla mig till en välklädd
herre, som levde med i världen. Jag betalade denna man, en
malaj, väl för de uthyrda rummen, så att jag visste att min
hemlighet var i säkert förvar hos honom.
Nåväl, jag fann snart, att jag kunde lägga av ansenliga
penningsummor. Jag vill därför inte säga, att vilken tiggare
som helst på Londons gator kan förtjäna sjuhundra pund om
året, som är mindre än jag i medeltal fått in; men jag hade
ju ovanliga fördelar i min skicklighet att maskera mig och
även i min slagfärdighet och förmåga att ge roliga svar åt de
förbigående, vilket snart gjorde mig till en välkänd karaktär
i City. Hela dagen föll ett regn av kopparslantar, omväxlande
med silver, i min mössa, och det var en ovanligt dålig dag, då
jag inte fick in två pund.
Allteftersom jag blev förmögnare, fick jag större anspråk
på livet, hyrde mig en villa på landet och gifte mig till sist,
utan att någon hade en aning om min verkliga sysselsättning.
Min älskade hustru visste, att jag hade en affär i City, ehuru
hon föga anade av vad beskaffenhet den var.
I måndags eftermiddag, då jag slutat för dagen och höll på
att kläda om mig i mitt rum över opiehålan, kastade jag en
blick ut genom fönstret och såg till min förvåning och fasa,
att min hustru stod på gatan med blicken fäst på mig. Jag gav
till ett utrop av överraskning, slog händerna för ansiktet och
rusade till min förtrogne, malajen, och bad honom hindra,
att någon kom upp till mig. Jag hörde min hustrus röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
