Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den blå karbunkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guld. Det skall jag emellertid avgöra genom ett högst enkelt
prov, om han svarar på annonsen.»
»Kan du ingenting göra åt saken förrän då?»
»Nej, ingenting.»
»I så fall fortsätter jag nu mina sjukbesök, men jag kommer
tillbaka i eftermiddag vid den tid du utsatte i annonsen,
ty jag skulle gärna vilja se upplösningen av en så invecklad
sak.»
»Du är välkommen när du kommer. Jag äter middag klockan
sju. Jag tror vi få morkulla i dag — i betraktande av
vad som hänt borde jag kanske be mrs Hudson undersöka
krävan på fågeln», skämtade Holmes.
Jag blev något fördröjd genom ett svårare sjukdomsfall,
så att klockan var över halv sju, då jag åter befann mig på
Bakerstreet. Då jag var nära framme, fick jag se en lång karl,
i skotsk mössa och rocken knäppt ända upp till hakan, väntande
utanför porten. Just som jag kom fram, öppnades den, och
vi gingo tillsammans upp till Holmes.
»Mr Henry Baker, förmodar jag?» sade Holmes och steg
upp och hälsade på mannen med den lediga artighet och på
samma gång vänlighet, som han hade så lätt att antaga. »Var
så god och slå er ned vid brasan, mr Baker. Det är en kall
afton, och jag märker, att ert blodomlopp är mera passande
för sommar- än för vinterväder. God afton, Watson, du
kommer alldeles lagom. — Är det här er hatt, mr Baker?»
»Ja, sir, det är alldeles säkert min hatt.»
Denna Henry Baker var en lång, kutryggig karl, med ett
massivt huvud och ett brett, intelligent ansikte, som
avsmalnade nedåt med ett spetsigt, gråsprängt brunt skägg. En
anstrykning av rött på näsa och kinder och en lätt darrning på
handen, som fattade hatten, påminde om Holmes’ gissning
angående hans levnadsvanor. Hans luggslitna, svarta bonjour
var knäppt ända upp till halsen, med kragen uppviken, de
smala handlederna stucko fram ur rockärmarna utan något
tecken till skjorta eller manschetter. Han talade sakta och
stötvis, noga väljande orden, och gjorde på det hela taget
intrycket av en bildad och beläst man, som haft ett oblitt öde
att kämpa mot.
»Vi ha behållit sakerna några dagar», sade Holmes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
