Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den blå karbunkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare, kanske jag kunde få veta, vem jag har den äran att
bistå?»
Mannen tvekade ett ögonblick. »Mitt namn är John
Robinson», svarade han och såg bort.
»Nej, nej, ert verkliga namn», sade Holmes milt. »Det
ligger alltid något avvita i att ha att göra med en person, som
uppträder under fingerat namn.»
En rodnad sprang upp på den främmande mannens vita
kinder. »Nåväl då, mitt verkliga namn är James Ryder», sade
han.
»Alldeles riktigt, hovmästare på Hotel Cosmopolitan. Var
nu god och stig upp i vagnen, så skall jag berätta er allt ni
önskar veta.»
Den lilla karlen stod och såg på oss turvis med halvt
förskräckta, halvt hoppfulla blickar, som om han varit osäker på,
antingen han stod inför en oväntad lycka eller på randen av
en avgrund; därpå steg han upp i vagnen, och om en
halvtimme voro vi tillbaka i Holmes’ dagligrum vid Bakerstreet.
Icke ett ord yttrades under vägen, men vår följeslagares
häftiga, korta andhämtning och hans sätt att oupphörligt knäppa
ihop och åter lösa händerna visade tydligt, i vilken nervös
spänning han befann sig.
»Ja, nu ä’ vi hemma hos mig», sade Holmes, då vi kommo
in. »Brasan ser riktigt inbjudande ut i det här vädret. Ni ser
frusen ut, mr Ryder. Var god och sätt er i korgstolen där. Jag
ska bara ta tofflorna på mig, innan vi ordna er lilla sak. Så
där ja, nu är jag färdig! Ni önskar veta, vad det blivit av de
där gässen?»
»Ja.»
»Eller, snarare, den där gåsen. Det var, skulle jag tro, en
fågel ni särskilt intresserade er för — en vit gås med en svart
strimma över stjärtfjädrarna.»
Ryder darrade av sinnesrörelse. »Åh, kan ni säga mig vart
den tagit vägen?» utbrast han.
»Den kom hit.»
»Hit?»
»Ja, och den visade sig vara en högst egendomlig fågel. Det
förvånar mig alls inte, att ni intresserade er för den. Den
värpte ett ägg efter döden — det vackraste, härligaste lilla
blå ägg jag någonsin sett. Jag har det här i mitt museum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
