Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det spräckliga bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tät park av gamla träd syntes sträcka sig uppför en
sakta sluttning och övergå till en lund på högsta punkten;
mellan grenarna stucko fram de grå gavlarna och den höga
takåsen till ett mycket gammalt herresäte.
»Stoke Moran?» frågade han.
»Ja, det är doktor Grimesby Roylotts hus», svarade
kusken.
»Man skall göra några byggnadsarbeten där, vi ämna oss
just dit för den skull», sade Holmes.
»Där är byn», sade kusken och pekade på en klunga av
hustak ett stycke längre bort till vänster om oss; »men ska
herrarna fram till slottet, är det närmare att gå över den här
stättan och sedan följa gångstigen över ängarna — där
fruntimret därborta går.»
»Det måtte bestämt vara miss Stoner», sade Holmes och
skuggade för ögonen. »Ja, jag tror det är bäst att göra som
ni säger.»
Vi stego av, betalade skjutsen, och vagnen rullade tillbaka
till Leatherhead.
»Jag ansåg det bäst att låta kusken tro, att vi äro ett par
arkitekter, som kommit hit i affärer, så låter han bli att undra
och prata om, vad vi kunde vara för ena», sade Holmes, då vi
gingo över stättan. — »God dag, miss Stoner, som ni ser, ha vi
hållit ord.»
Den unga damen, som besökt oss på morgonen, skyndade
emot oss med ett ansiktsuttryck, som vittnade om hennes
glädje över att se oss.
»Jag har längtat så mycket efter er!» utropade hon, i det
hon varmt tryckte våra händer. »Allt har gått utmärkt, doktor
Roylott har farit till staden, och det är inte troligt att han
kommer hem förrän i afton.»
»Vi ha haft nöjet att göra doktorns bekantskap», sade
Holmes och beskrev med några ord vad som hänt. Miss
Stoner bleknade till läpparna, då hon hörde det.
»Store gud, han har således följt mig!» utropade hon.
»Det tycks så.»
»Han är så listig att jag aldrig vet, när jag kan vara lugn
för honom. Vad skall han säga, då han kommer hem?»
»Han får allt akta sig, så att han inte finner sig spårad av
någon ännu listigare än han. Ni måste från och med i afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
