Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Den avhuggna tummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var kolmörkt inne i huset, och översten trevade efter
tändstickor, i det han mumlade något mellan tänderna. Plötsligt
öppnades en dörr i andra ändan av korridoren, och en
lång, gul ljusstrimma strömmade ut mot oss; den blev allt
bredare, en kvinna blev synlig med en lampa i handen, som hon
höll upp över huvudet, under det hon sträckte fram ansiktet
och stod och tittade på oss. Jag såg att hon var ung och vacker,
och av klänningens glans i ljusskenet förstod jag, att den
var av något dyrbart tyg. Hon yttrade några ord på ett
främmande tungomål med ett uttryck som om hon gjorde en fråga,
och då min följeslagare gav ett snäsigt, enstavigt svar, ryckte
hon till så häftigt, att hon var nära att tappa lampan. Översten
gick fram och viskade något i örat på henne, sköt henne
tillbaka in i rummet, varifrån hon kommit, och kom därpå
emot mig med lampan i handen.
’Kanske ni vill vara så god och vänta i det här rummet
några ögonblick’, sade han och öppnade en annan dörr. Det
var ett enkelt möblerat litet rum med ett runt bord i mitten,
på vilket några tyska böcker lågo kringspridda. Han ställde
lampan på ett orgelharmonium vid dörren. ’Jag är här igen
om ett ögonblick’, sade han och gick ut i mörkret.
Jag kastade en blick på böckerna på bordet, och i trots av
min okunnighet i tyska såg jag, att två av dem voro
vetenskapliga avhandlingar, de andra poesi. Därpå gick jag fram
till fönstret för att få se en skymt av landskapet utanför, men
fönstret var förstängt med tjocka ekluckor med järnbommar.
Huset var förunderligt tyst, och utom en gammal klockas
högljudda pickande någonstans i förstugan hördes inte minsta
ljud. En obestämd känsla av obehag började komma över mig.
Vilka voro dessa tyskar, och vad gjorde de här på detta
besynnerliga, ensliga ställe? Och var var det egentligen
beläget? Jag befann mig bortåt två mil från Eyfords järnvägsstation,
det var allt vad jag visste, men om det var åt norr, söder,
öster eller väster, därom hade jag inte en aning. Men vad den
saken angick, så låg Reading och möjligen några andra större
städer åt samma håll, så att kanske när allt kom omkring
platsen inte var så enslig. Så mycket var emellertid säkert, att vi
voro på landsbygden, ty det rådde fullkomlig tystnad utanför.
Jag gick fram och tillbaka i rummet och gnolade på en melodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
